Hur kan vi stoppa rasismen? Lärdomar av Kärrtorp.

Nazisternas terrorattack på vår manifestation i Kärrtorp lyckades inte att skrämma och tysta oss. Vårt svar blev att driva upp nazisterna i skogen följt av den största antirasistiska demonstrationen i Sveriges historia. Solidariteten sträckte sig över hela landet.

Bild på den historiska demonstrationen den 22 december. Foto: Tobias Berving:Linje 17

Bild på den historiska demonstrationen den 22 december. Foto: Tobias Berving:Linje 17

EFTER EN TID av klotter, nazipropaganda, marschövningar och rasistiskt våld fick vi nog. Vi var 15 personer som samlades och beslutade att anordna en manifestation och ta tillbaka våra områden. Vi ville kämpa för att alla, oavsett utseende, tro, politisk övertygelse och sexuella preferenser, ska känna sig trygga här. Så bildades Linje 17 mot Rasism.

VI ORGANISERADE en kampanj för att mobilisera till manifestationen. Riksdagspartierna, som i praktiken allt mer liknar rena valmaskiner, köper sina valkampanjer från dyra professionella marknadsföringskonsulter och betalar stora summor (skattepengar) för att göra reklam i tidningar, i kollektivtrafiken, på Tv, etc. Men för oss fanns inga genvägar och ingen annan skulle fixa det åt oss. Det finns inget alternativ än att bygga en lokal gräsrotsrörelse. Vår kampanj byggde på att så många boende som möjligt, inte bara skulle delta på manifestationen, utan även vara aktiva i mobiliseringsarbetet genom flygbladsutdelningar, affischeringsrundor och sprida ordet bland grannar, på sina skolor och på arbetsplatser.

MANIFESTATIONEN samlade drygt 500, främst lokalboende, i snålblåsten och duggregnet. Alla typer av människor var på plats,  från familjer med barnvagnar till pensionärer med rullatorer. Flera bra tal hölls av oss som bor längs linje 17. Mitt i Studenter mot Rasisms tal utbröt kaos. Svartklädda och maskerade nazister i samlad trupp attackerade vår manifestation. De kom beväpnade med glasflaskor, bomber, vässade påkar, knivar och knogjärn och hade uppenbarligen som mål att skada så många som möjligt så mycket som möjligt.

Nazister från SMR attackerar demonstranter med hjälp av polisen. Foto: Natalia Medina.

Nazister från SMR attackerar demonstranter med hjälp av polisen. Foto: Natalia Medina. Från: http://rssthlm.wordpress.com/

DET VAR EN politiskt motiverad våldsattack som syftade till att skada, tysta och skrämma oss från att gå samman mot rasism och orättvisor. Vårt svar var föredömligt. Från högtalarna ropades att barnvagnar skulle eskorteras bort och att resten måste hålla ihop. Erfarna aktivister motade bort den inledande attacken. Resten av manifestationen höll ihop, skanderade talkörer som ”Inga nazister på våra gator” och drev nazisterna steg för steg upp i skogen. En potentiellt förödande nazistisk terrorattack vändes till en fantastisk antifascistisk seger. Som ett svar på överfallet utlyste vi en ny demonstration en vecka senare. Vi ville visa att vi inte tänker låter oss tystas av nazisternas våld!

TVÅ DAGAR FÖRE jul vällde folkmassorna ut från tunnelbanan och från alla håll och samlades på torget, för att gemensamt marschera till Kärrtorps IP. Uppslutningen var överväldigande. 20 000 samlades på idrottsplatsen, vilket gör detta till den största antirasistiska demonstrationen i Sveriges historia. Artister, både berömda som mindre kända, ställde upp ideellt och spelade från scenen, som vi på ren chans hade hyrt in för tiotusentals kronor. Tal hölls av elever, fackligt aktiva och aktivister. Genomgående för talen var att de, till stora applåder, attackerade de bredare orättvisorna som drabbar oss när välfärden monteras ned och säljs ut och när klassklyftorna aktivt vidgas av högerpolitiken.

DET VAR TYDLIGT att en överväldigande majoritet av demonstranterna höll med om att kampen mot rasismen måste gå hand i hand med kampen för ett jämlikare samhälle. Det var det faktumet som fick borgerliga skribenter, som Expressens Britta Svensson, att gå i taket. ”Räddare och ledsnare än när jag åkte dit”, var titeln till hennes krönika som var kryddad med rena lögner om att 15 000 skulle ha lämnat demonstrationen på grunt av att ”vänsterextremister” kritiserade polisen, media och de sociala orättvisorna. En stor majoritet av svenskarna är emot vinster i välfärden och ännu fler är emot ökade klassklyftor. I Britta Svenssons värld är en överväldigande majoriteten av svenskarna vänsterextremister.

INSPIRERANDE för alla antirasister, både i Kärrtorp och över hela landet, var att uppemot 40 000 demonstrerade mot rasism på 29 orter under veckorna runt jul. Kärrtorp har lagt grunden för uppbyggandet av en antirasistisk folkrörelse som faktiskt mycket väl skulle kunna trycka tillbaka både nazisterna från gatorna och Sverigedemokraterna i de stundande valen.

SAMMA POLITIKER som veckor tidigare kallade oss för våldsamma vänsterextremister, ville nu helt sonika stå sida vid sida med oss och sola sig i glansen av vårt engagemang. Flera ur politikereliten ville få talartid när de insåg hur stor responsen hade blivit efter attacken den 15:e.

VI I LINJE 17 mot Rasism har hela tiden varit tydliga med att detta är ett boendeinitiativ och att det måste förbli en lokal gräsrotsrörelse. Det var viktigare att elever från Kärrtorps gymnasium fick tala om sina erfarenheter än att Mona Sahlin skulle få breda ut sig med sitt uppifrånperspektiv.

EFTER NAZISTATTACKEN den 15:e polisanmälde vi polisen. Trots att polisen, på alla nivåer, kände till att nazisterna planerade en attack var endast sex otillräckligt utrustade och oerfarna poliser på plats.
Det råder ingen tvekan om att någon eller några inom polisledningen medvetet underdimensionerat insatsen och försatt såväl enskilda poliser som oss demonstranter i en oerhörd fara. När väl fler poliser strömmat till, agerade man som sköldar för nazisterna. När antirasisterna skanderade ”grip dem, grip dem”, drog polisen batonger och pepparsprejade oss istället. När en småbarnsmamma frågade en polis varför de inte griper nazisterna fick hon till svar att ”ni är inte så mycket bättre själva”. Alla poliser som skadades blev det av nazisternas våld när man stod med ryggen mot dem. Anmälan mot polisen om tjänstefel och skyddande av brottsling är nu nedlagd. Av de 26 nazister som greps vid attacken, är det enbart tre som sitter häktade för våldsamt upplopp.

VI HADE blivit överfallna av nazister. I princip rapporterade samtliga massmedier om ”bråk mellan höger- och vänsterextremister”. Rapporteringen kom dock att nyanseras allt eftersom när demonstranter och andra förmedlade sin upprördhet över rapporteringen till nyhetsredaktionerna. Hela tiden har medieintresset framför allt handlat om att försöka hitta en påstådd dold agenda hos oss i Linje 17 mot Rasism. Ständigt har vi konfronterats med frågor om vi tar avstånd från det ena eller det andra. Tyvärr har även vänstertidningen Flamman (skribenterna Sture Ring och Torbjörn Tännsjö) hakat på de borgerliga mediernas ständiga misstänkliggöranden. Men vi kan omöjligt ta avstånd från oss själva. Det var nödvändigt att mota attacken från nazisterna och att försvara våra demonstrerande vänner, barn och pensionärer. Jag vill inte ens föreställa mig det blodiga resultatet om vi inte hade agerat.

BAKOM MEDIERNAS och polisens undfallenhet finns den politiska kontext som aktivt upprätthålls av politikereliten. Nyligen släpptes regeringens extremistutredning som konstaterar att nazister, islamister och antifascister är av samma skrot och korn. Dessutom slås det fast att vänstern utgör det enskilt största hotet. Det är inte förvånande att demokratiminister Birgitta Ohlsson (Fp) beställt och nu applåderar rapporten. Politikerna är räddare för en radikal arbetarrörelse än för små nazistgrupper och abstrakta islamisthot. En stark vänster har nämligen potentialen att hota de styrandes makt och privilegier.

ÄVEN OM VI var 20 000 i Kärrtorp och 40 000 över hela landet kan vi inte luta oss tillbaka och tro att rasismen och nazismen är borta. Men uppsvinget för antirasismen runt julen 2013 fungerar som en inspiration och en boost för alla oss som är beredda att ta kampen mot rasism och fascism. Vi har satt Kärrtorp på kartan och lyft antirasismen högst upp i samhällsdebatten. Nu måste vi bygga vidare på en antirasistisk folkrörelse med lokal organisering över hela landet.

VI MÅSTE även stärka varandra i kampen över kommun- och nationsgränser. Det är fel att tiga om det faktum att det är det allt otryggare och orättvisare samhällsklimatet som möjliggör för rasismen att vinna mark. Det finns ingen anledning att censurera oss själva i kampen mot rasismen.

RASISMEN ÄR POLITISK och har sociala orsaker, vilket allt fler inser. I grunden är det bara en socialistisk kamp emot kapitalismens orättvisor, som kan svepa bort den grund som rasisterna och fascisterna står på.


Ung Antirasist.

Bookmark the permalink.

Comments are closed